Till minne av Delay´s Brazze     (1994-2007)

Du kom in i våra liv, in i våra hjärtan, en decemberdag 1994.


Det finns ingen som träffat Dig genom åren som Du inte givit ett personligt minne åt. Den lilla valpen växte upp till en stor, ståtlig, personlig hanne.
En fantastisk representant för rasen. Känd för sin stabila mentalitet, pondus och utstrålning. Du gav oss glädje och kärlek och var vår familjemedlem.
En andra bror och en andra son.


Du gav oss tröst när vi behövde det som mest.
Du var aldrig sjuk under ditt liv. Tills en dag på ålderns höst. Vi trodde alla att det var slutet. Men som genom ett mirakel frisknade du till och blev bra igen.
Vi fick ett extra år tillsammans.

Du blev som ung på nytt och sprang, lekte och mös med oss på landet. Frisk och full av liv.
En underbar sommar med valpar som Du fick hjälpa till att fostra. Du låg i skuggan och dåsade, rullade runt i gräset och sprang över mossan i skogen med resten av flocken.
Ett extra år fick vi ihop och det kommer jag för alltid vara tacksam över.
Helt plötsligt i februari blev Du sjuk. Det gick fort och Dina ögon sa att nu är det slut.
Du fick somna in i din soffa med Din familj omkring Dig.
Jag höll Ditt huvud när Du drog en sista suck och jag ville inte släppa Dig.


Smärtan ska läka med tiden och vi ska bara ha de fina minnena kvar.
Du kommer alltid ha en speciell plats i våra hjärtan.
Vi saknar Dig varje dag.
Tack för allt du gav oss, vår älskade Brasse.

Vår älskade vän. Du är för alltid med oss i våra hjärtan och i våra tankar. Jag saknar dig så.